Tommy Eriksson

En konstutställning av Tommy Eriksson om den demoniska motsvarigheten till "livets träd" vars underjordiska tunnlar, som utgör det kliffotiska"trädet, tar initianden på en självgudomliggörande inre resa, i en process där de infernaliska makternas gradvisa förtätnande benämnt "seder hishtalshelus" (tillvarons gissel)  ju längre in man tar sig genom en förträngning "tzimtzum" av gud.
Kliffoterna formas grasvis av mer "jordiskhet" och "gudomlighet" genom en motsatt skapelse, man räknar med två "oheliga" nivåer under det fysiskt manifesta, tre inklusive det fysiska planet inräknat (Shekina) dit den kristna "frälsningen" kan nå,  "Nogha" som fortfarande kan se det, och den lägsta världen "Tamei", dit magiker redan hunnit skapa sin egen lustgård med sig själv som gud och är nu utom frälsning ftån någon annan än sig själv. Vilken väg man går åt beror på två faktorer, "Devekut" som är ett helt självupplåtande åt gud som leder till förlåtelse. KAVANAH är den andra faktorn där man är självmedveten och blickar inåt i perspektiv, och där varje kliffa står för en mängd korrespondenser i olika lager allt som eftersom satanistens självmedvetna blir mer utkristalliserat, och man skapar sig själv likt Xeper.

Det kliffotiska trädet, Ha-ilan-ha-hizon, eller det andra trädet, syns här nerifrån och upp. Med Naamah och Lilith längst ned och Satan/Moloch högst upp.

Den första triaden vi ser är klifforna Gamaliel, Samael och Harab Serapel (Kliffan Nahema är inte med på bild)

Thagirion ser vi längst ner i mitten. Golachab övre hörnet till vänster och Gamchicoth till höger.

Sathariel, Chaigidel och
Thaumiel utgör den sista triaden.